SaknarDet.

Saknar det. Okey, nu var man vän men nästan alla igen iallafall vad jag vet. Det är inte samma sak men orkar inte vara ovän med någon bara. Även fast vi prata ut och sånt kommer det aldrig bli som förr och det vet både hon och jag. Jag kan även känna att Sebastian har orsakat inte med mening att jag har bråkat så mycket med mina vänner och att jag är ofta med Sebastian har jag också märk. Men det kanske är bättre så här...?

Ibland frågar jag mig själv vänskapen eller kärleken?
Det är ett svårare val än vad man tror. Men så mycket svikande och falskhet jag har hört och fått vara med om från mina vänner så vet jag inte om jag verkligen vill välja bort kärleken för vänskapen men samtidigt ska man nog inte välja kärleken för det är skönt att variera folket man är med och väljer jag kärleken så har jag kanske inte den möjligheten mycket längre till.

Ibland vill jag bara långt här ifrån, ifrån allt och alla starta ett nytt liv och bara låta alla problem lösa sig själva. Men jag vet att det går inte, särskilt inte utan pengar m.m.
Men har ngn annan någon bättre ide så säg gärna till.

Är det vad du kallar vänsakap?

hey svej!

Dags att lätta på tankarna igen nu när det vänskap.

Detta är då inte samma kompis som jag skrev om förra gången och dom som känner mig väl vet vem det är jag pratar om.

Jag har varit ovänn med min tjej kompis i snart en månad vi har varit kompisar i 9 år och frågan är nu om det ska bli 10? Vi är tre tjejer som tänkt firra 10 års jubbeleum men det kanske inte går så bra nu.

Jag har fått höra att hon inte ens vet varför vi är ovänner och det stör mig lite och det här är bådas fel men vi var på en fest eller vad man ska säga och ditt kom även min pojkvän, min kompis gillar inte att jag är med han men när han kan handla cigg och henne så är det helt okey! Jag och Sebastian hade igentligen paus men vi stod ändå där ute och prata och fans ingen andledning varför inte skulla göra det. Sen skulle min tjej kompis in och drog i mig jag sa vänta så gick hon in så länge. När jag kommer in så kollar hon konstigt på mig och det såg ut som om hon var ledsen så jag tänkt jag går fram till henne och kramar henne. Jag frågade hur det var och hon sa stick eller något i den stilen till mig. Jag gick där ifrån och dansa med några av dom andra som jag kännde där.

Efter en stund kommer jag på att hon har mina grejor i sina fickor och jag gick fram till henne och bad om att få dem. Jag skulle igentligen sova hos henne och hennes fråga till mig är vad är det? Är du sur?

Jag sa ingenting och bara gick där ifrån.. Min första tanke då var är det så du behandlar dina vännor och tror att vi ska accptera det?

Detta är dock inte första gången hon göra så här, och gör man något som inte passar henne så blir hon sur och förväntar sig att vi ska springa efter henne.

Nu tycker jag bara att antalet som är ovänn med henne bara ökar och jag menar har hon inte märkt det?

Jag fattar inte hur hon tänker längre jag menar 9 år är ändå en lång tid och jag trodde verkligen jag kännde henne jag hade släppt in henne i min familj, jag berättade allt för henne!

Nu har jag även fått reda på att hon sagt saker som bara hon vet till andra som även är personligt i min familj. Hade hon sagt något personligt till mig som bara hennes familj visste då hade jag klart som fan varit tyst inte ens det hade hon sagt NÅGOT till mig som jag inte hade fått berätta då hade jag inte gjort det!

Det enda jag ber dig om nu är tänkt efter innan du gör något du har kanske många vänner nu men i slutet kanske du står kvar där själv tyvär...

Var dig själv eller bli en wannabe.

Jag vet alla förändras och man kan inte hjälpa det. Även jag kan ibland reagera på hur mycket jag har förändrats sen förra året te.x.
Jag har en kompis, jag vill inte nämna namn ifall hon nu råkar läsa detta. Hon brukade alltid vara sig själv och brydde sig inte om vad andra sa för det mesta. Men mer och mer på sistonde har hon blivit kopia av två av mina andra kompisar jag har kännt henne i snart 10 år och jag måste säga att det svider hur mycket vi har glidigt ifårn varandra.
Jag har börjat hålla mig på avstånd nu från alla mina gamla kompisar, varför vet jag inte men jag känner att jag inte hör hemma där och det verkar inte heller som om dom vill vara med mig spec ofta heller.
Jag älskar mina vänner men ser jag på min kompis så vet jag verkligen inte om jag orkar kämpa för vänskapen. Det brukade vara oss fyra tjejer som bytta vi skola så byttade vi ut en så var vi fortfarande fyra tjejer. Nu har det kommit en till så nu är vi fem men jag känner att det ska vara fyra så kanske är det dax att jag låter dom vara nu...?

Din egna dröm värld...

yeey nu har man då äntligen färgat håret men orkar inte inte lägga ut bild på den så hur det ser ut nu får bli ett missterium tills vidare :P
Annars har det väl inte hänt sså mycket mer att jag har sjukt ont i magen vet inte hur mycket jag ätit idag men det är mycket!

Har varit lite på ug också och träffat tex. Peter fluga så spela lite biljard med han. Helt plötsligt kommer han med frågan:
-Har du ätit choklad isabelle?
- Ja, det har jag väl vadå då?
Jag började täcka för ansiktet och tänkte fan nu har jag väl finnar eller ngt.
-Nej inte det men såg det på din röv
-va? Är den så stor?!
-Nej den har blivit snyggare nu.
Det var inte precis det första som kom upp i mitt huvud jag har väl fått större röv eller så har jag suttit i ngt brunt. Jag menar hur ska man ta det som en kommentar?
Men iallafall övertexten har någon mening den också för när jag satt i bilen tillbaka på vägen hem så satte jag på den finaste låten på min mobil det vill säga samson och Regina någonting :P
Och slöt mina ögon jag kunnde se svagt ljus från bilarna som körde förbi. Inget ljud förutom musiken och mina miljontals tankar. Bilen bulrade av den ojämna vägen och jag tänkt fan att jag inte kunnat stanna i detta ögonblicket alla beskymer försvann för en sekund och jag kännde verkligen att jag inte ville komma tillbaka till verkligheten..

Singel eller förhållande?

Hey hopp igen då ;)

Som vanligt ligger jag och tråkar och funderar på vilket som är bäst singel eller förhållande?

Jag menar singel, man är fri och behöver inte bry sig om shit min kille/tjej kommer bli jätte sur om jag sitte för nära den här killen/tjejen eller om man går på fest och bara festa med sina kompisar och inte känna att man måste hålla händerna i styr. Och har inte ni kännt någon gång när ni kanske är på fest utan er kille eller tjej att man blir jävligt ensam och tänker fan!

Men samtidigt är man i ett förhållande kan man gossa och sånt hur mycket man vill och typ när man vill. Som tjej att gå runder och ha kul med massa andra killar är inte precis bra för vårat ryckte och okej att det ger status för er killar men erkänn det är skönt ibland att bara vara med en som vet vad precis du gillar och var du helst vill bli kysst tex. mm.

Jag vet inte varför men mer och mer ofta har jag fått känslor av att jag inte klarar av detta förhållandet med Sebastian och mig men när han väl är hos mig känns det inte mer än rätt.

Jag menar är det inte så det ska kännas...?

Gör inte slut med dig pojkvän när du är tvungen att sova över hos han samma dag.

Okey, hey allt foks eller ja det är förmodligen inte så många som läser men jag lättar iaf på hjärtat.

Jag sov över hos min kille Sebastian hela helgen för att det hade brunnit i vårt trapphus så vi fick inte gå in i vår lägenhet och bla bla bla men det var inte det jag skulle prata om. Så iaf fredag var helt underbar kom hem från småland träffa mamma och körde raka vägen hem till Sebastian. Lördag blev inte så underbar, han har precis fyllt 17 och han skulle ha gäster då och den kommande dagen. Vi kolla på och mös lite samtidigt sen duscha vi och gjorde oss igordning. Sen blev det ett slage jag började slå han och han slog mig allt skit som hände. Men plötsligt börjar jag stört böla och han undra om han slog för hårt men det var inte det..

Alla känslor och allt jag velat säga kom ut genom tårarna och fick inte stopp på dom. Och helt plötsligt kom dom orden som göra att jordbävning bryter ut i ett förhållandet

- Jag vill göra slut!

- Vad? sa Sebastian

- Jag vill göra slut.

Sebastian som trodde att han varit för hårdhänt började förlåta för det. Men han vet inte att jag har suttit och funderat detta i några veckor. Fast det var inte lika lätt som jag trodde. Jag kom på hur mycket jag igentligen älskade han och hur mycket jag skulle sakna honom om jag bara hade lämnat 6 månader så där.

Så det här med att göra slut får nog vänta ett bra tag till innnan det kommer upp.

Älskar dig Sebastian <3

Ha det folket hoppas jag inte var för dryg men kom ihåg att det inte var någon som tvinga er till att läsa ;) <3

Liseberg

Dagen har då som vanligt börjat med att jag stigit upp från min säng, dock lite tidigare än vanligt. Skulle ju till Liseberg med Famlij och Älskling :) <3 Efter en lång bil tur så var vi äntligen frame. När vi kommer in där så började vi med att åka flom rider, Och med min tur och smidighet så tappar jag såklart min mobil. den landade i båten men var massa blöt så gick inte att använda längre. :/ Efter det tvingar Sebastian upp mig i "Kanonen" jag var lite osäker först men det var sjukt kul så efter det åkte vi nästan alla karuseller :P Vi sprang runt där och vädret veriera hela tiden och att vi blev blöta tog vi för givet. När klockan började gå mot 11 så hade mamma och Nalle kommit från "Mamma mia" och rekomenderade den gärna om man då är villig att åka dit för att se den :P Jag och älsklingen passade på att fota oss och göra att jätte fint halsband med oss på, som jag älskade massa! Kanske för att Sebastian också är på den. Sen när Liseberg stängde så åkte vi och och var hemma ungefär vid 3-4 på natten.
Men dagen har varit rolig, fast jag slösade ca. 300 kr på hjul för att kunna vinna en jä*la choklad men vann inget det är bara syrran som hade sån tur:( aja nästa gång kanske.
Puss på er folket, särskilt på Sebastian för jag vet att du läser detta nu älsklinge ;)<3