Mina känslor, ingen tvingar dig att läsa!

hey nu är jag tillbaka.
Har precis suttit på konfan i fem timmar och det var inte världens roligaste kan jag säga.
Men innan ni börjar läsa så vill jag bara säga att detta är min blogg, jag skriver om hur jag upplever allt och hur jag känner. Det finns vissa saker som jag har i mitt huvud som jag så gärna vill få ut men kan inte säga det rakt ut. Så ni ska absolut inte känna er tvungna till att läsa min blogg det är bara ni själva som bestämmer det!
Och det här med mina vänner, jag säger inte att jag har dåliga vänner och jag skriver inte om dom för att jag vill snacka skit.
Det jag skriver är det jag och kanske till och med fler upplever.
Det är särskilt en person som jag skriver detta till hon kanske förstår, kanske inte.
Jag vet inte detta ska kanske föreställa ett förlåt ni får tolka detta hur som.
Bara så ni vet jag skriver inte denna för att snacka skit!'
ha det/ kram isabelle.

Våga tänka positivt!

För några dagar sen skulle jag och min pojkvän Sebbe gå och styrketräna.

Hela förra veckan hade jag riktigt bestämt mig för att börja träna. Men när det väl gällde och vi skulle dit så fega jag ut. Jag har velat pröva det förr och följt med Sebbe men när jag vet att jag ska dit eller så, så minskar mitt självförtroende helt. Jag vet inte riktigt varför, det bara blir så.

Det kanske är för att jag tycker det är pinsamt och att jag är rädd för att folk ska kolla eller kanske att någon ska skratta åt mig för att jag gör fel eller något som ser roligt ut, jag vet inte :S

Men iallafall så var jag där nere och det gick bra att träna i ca. en halv timme för det var inte så mycket folk men sen kom det fler och jag bara sjönk ner på en bänk direkt.

sen igår så prövade jag igen och det gick faktiskt jätte bra!

Det är som det jag alltid brukar säga till dom som inte vågar äta bland folk som t.e.x. på en restaurang eller i skolan att alla är där för att äta så dom kan inte säga något.

Och på gymet är folket för att träna och där är alltid någon som ser lite små lustig ut, men det gör vi alla nån gång här i livet.